En vändpunkt
Att få reda på att man har en funktionsnedsättning kan vara omtumlande, men en diagnos kan och bör vara en vändpunkt för alla inblandade. När väl funktionsnedsättningen är identifierad så kan fokus riktas mot behandling, utbildning och utveckling för att hantera livet och vardagen bättre.
En funktionsnedsättning behöver inte vara ett hinder
Var femte person i Sverige beräknas ha en funktionsnedsättning. Det kan vara fråga om nedsatt rörelseförmåga, syn, hörsel och dövblindhet, nedsatt kognitiv förmåga (svårigheter med inlärning, tankeförmåga och koncentration), astma och allergier, stomi och inkontinens, psykisk funktionsnedsättning, nedsatt röst- och talfunktion, läs- och skrivsvårigheter och de som tänker annorlunda (Autism, Asperger och andra autismspektrumtillstånd).
Det kan också vara att man har diabetes, hjärtproblem, lungproblem, mag-/tarmsjukdom, psoriasis, epilepsi eller något liknande.
Funktionsnedsättningar kan vara medfödda eller ha uppstått efter en olycka eller en sjukdom. Cerebral pares, utvecklingsstörning, Downs syndrom och autism är exempel på medfödda funktionsnedsättningar.
Ibland skiljer man på synliga och osynliga funktionsnedsättningar. Allergier, psykiska funktionsnedsättningar och hörselnedsättningar är exempel på osynliga funktionsnedsättningar.
Relativt nya diagnoser är neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. I Sverige används begreppet neuropsykiatri om psykiatri inriktad mot en grupp diagnoser som vanligen ställs under barndomsåren, exempelvis Asperger syndrom (AS), ADHD, DAMP, Tourettes syndrom och tvångssyndrom (OCD). Dessa diagnoser kallas i Sverige ofta för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Även demenssjukdomar räknas till detta område inom medicinsk vetenskap.