Kötthackor
Kötthackorna finns i Eskilstuna stadsmuseums samlingar och har inventrienummer 65 085 och 65 086. Fotograf är Göran Gustafsson, Eskilstuna stadsmuseum.
Månadens föremål är ett par kötthackor. De ser anspråkslösa ut, men de har fyllt en viktig funktion i äldre tiders hushåll. Hackorna är 29 cm höga och 12,5 cm breda. Den ena är stämplad ”ESKILSTUNA” och den andra ”F.A. KINDAHL ESKILSTUNA”. I Eskilstuna stadsmuseums register finns ingen information om den här hantverkaren. Vi tar gärna emot upplysningar från er läsare.
I det gamla svenska bondesamhället var kött ett viktigt kosttillskott när möjligheten bjöds. Den stora slakten skedde oftast på senhösten inför jul, då hade djuren ätit upp sig under sommaren och betet var på väg att ta slut.
Vid slakten försökte man ta vara på nästan allt. Blodet bakades till paltbröd och inälvorna lagades till lungmos, sylta och pastej. Tarmar användes till korv, så kallat fjälster och köttet som skulle sparas en tid konserverades. Genom att salta in, röka eller torka råvaran blev den mer hållbar.
Köttfärs fick man med hjälp av kötthackor som bearbetade köttet mot ett hårt underlag, oftast ett tråg av trä. Arbetet var tidsödande så färsrätter var vanligast i de familjer som hade råd med pigor.
På 1860-talet kom köttkvarnen. Den blev snabbt populär och allmänt spridd. Färsrätter blev en del av ”husmanskosten” samtidigt som kötthackorna blev förpassade till en bortglömd vrå av köket. Nu lyfter vi fram dem i ljuset igen.
Föremålen kan ses på Eskilstuna stadsmuseum under juni.
Lena Klintberg, antikvarie Eskilstuna stadsmuseum
Källa: Julen förr i tiden, Ebbe Schön
Mat, historisk uppslagsbok, Jan-Öjvind Swahn